Såatteeh...

Jag gick precis in i en dörr. Med huvudet först. Till låten Smile like you mean it. Det gör ont!

Anna

Anna's mest geniala kväll

Ska berätta om gårkvällen. Det var en bra kväll.

Det börjae med en fin konversation om politik, som jag kan lova er inte är vårat bästa ämne. Vi skyller på Mats. Och hans skägg. Allt började i alla fall i lördags när vi spelade Alias. Jag skulle förklara Mona Sahlin för Anna. Jag sa då: - Socialdemokraternas partiledare. Anna frös till, fick panik i blicken: -JAG VÅGAR INTE SÄGA DET! TÄNK OM JAG SÄGER FEL!!!!! Så vi fick säga pass. Men jag vet att hon tänkte rätt. Faktiskt.
Vi undrar också vad folkpartiets partiledare heter? Vi har liksom ingen aning? Kan någon snälla hjälpa oss! Alltså... vi är seriösa.

Det andra hände i natt, när vi skulle sova. Precis som alla andra av världens tjejer älskar vi att prata. Om allt. Faktiskt. Verkligen allt. Efter ett tag tyckte väl Anna att vi hade pratat för mycket. Då blev konversationen ungefär så här:
Anna: Alltså, jag såg ett Grey's ANatomy avsnitt, där dom DROG ut det där näsdroppet ur näsan på en kille.
Jag: VA!? Men det kan de väl inte göra!?!? Lär ju göra skitont.
Anna: Ja, men de hade kommit på..
Jag väntar ett tag, tror hon håller på med någonting. Det är ju mörkt, så jag ser inget.

Det går typ en minut. Sen inser jag att Anna har somnat. Mitt i en mening. Stackars tös. Jag pratade henne till sömns!??!

amanda

Aldrig mera manligt!

Okej, jag erkänner! Igår tog jag mig vatten över huvudet. Trodde att jag kunde vara manlig och häftig. Trodde jag var stark som en man, cool som en man, bäst som en man. Tydligen var detta för mycket för min veka kvinnokropp.

Därför ligger jag nu i sängen. Med clementiner (!!), halstabletter, vatten, piggelin och nyponsoppa. (Det sista var Annas idée. Kan vara hennes fel, allt detta. Hon sov bredvid mig inatt. Bakterierna kröp antagligen av från hennes kropp till min. Ja, så var det nog. Den jäveln! Eller kan man säga att de kröp? Bakterier kanske flyger? Eller bara fortplantar sig fram genom livet. Hmm tål att tänkas på)

Jaja, back to bed. Skönt att jag ska på praktik imorrn. Verkligen. Bra tajming. Har haft typ ett halvår på mig att bli sjuk. Men min kropp valde nu. Eftersom jag ändå inte har något viktigt för mig!!?!??

amanda

Brajt!

Idag har jag städat. Jag fick betalt för det.



För jag har ont i huvudet. Då är jag mindre glad.

/ anna


Pinsamt

Ja, mina kära vänner, idag hände något pinsamt.

Som ni kanske läste i det före föregående inlägget har Anna en liten crush på han, den där ljusa, i Twiligt. Jossa visade sig ha en crush på han, den där mörka, i Twilight. Och nej, just det tycker jag inte pinsamt (tyckte dom sa nått om att de påminde om deras respektive...) Nejnej, det värsta kommer sen. Det hade nämligen hänt sig så att Anna hade en ny mobil Hon hade valt en bild på han, den där ljusa, i Twilight, som bakgrundsbild. På köpet hade hon fått en sisådär 50 ljudklipp från den första Twilight-filmen. Dom sa typ: Wow, you’re green, Bella. Eller: I don’t think I have any choice but to kill him now. Detta satt de då och spelade upp mitt i Duvan-huset och fnittrade och blev alldeles röda i ansiktet, och blev kära helt på nytt igen.

Precis som hon som gillade Johan Palm i Idol förra året!
Sug på den karamellen, ni!

Vill också tillägga att vi senare gick till Hemköp, för att se om det fanns någon poster i OKEJ-tidningen. Så att de kunde ha en i deras sovrum i Branäs. Vi hittade ingen. Josefin vill ha en i 3D. Så att det blir mer äkta.

Ni fattar liksom. Pinsamt!



Bara så att ni vet. Jag tycker ingen av er är snygga. Sådetså.

Note to self

Note to self 1: Ha aldrig ett skärp i midjan när du ska på julbord. Det är ganska dumt.

Note to self 2: Titta aldrig mer på Dansbandskampen. Det är ganska dåligt.

amanda

Ett problem á la familjen Jackman

Jahapp, då var man hemma igen efter 3 timmars "DON'T DO DRUGS"-snack. Var nämligen på riskettan idag. Tråkigt. Men lite intressant (typ som historien om den danske lastbilschauffören som hade 7.6 pr)omille och inte blev stannad för det. Det var liksom en rutinkontroll. Vanliga människor dör vid typ 3-4 promille.
I alla fall. Det var tråkig grupp. Konstanta moralkakor. Avlustande prov. Inga glutenfria kakor. Jag fick ta en banan. Sammanfattningsvis: väldigt jäkla drygt!

Det som var ännu drygare var när jag kom hem. I onsdags hade jag nämligen bakat en kaka till min mor, som skulle få en massa vänner på besök. (Det är bara jag som kan baka den så den blir god) . Jag har inte vart hemma seda dess, och har alltså inte haft nån chans att få mig en bit. Kommer hem efter pissiga riskettan, öppnar kylskåpet. Vad får jag se!?

Jo, den minsta lilla biten som går att få. Det är nämligen en regel i vår familj, den som tar den sista biten får diska, eventuellt slänga påsen/kartongen det låg i. Därför uttnyttjar man det så länge som möjligt, tills det alltså i princip inte finns något kvar, men ändå så mycket att någon kan äta den. Ett fint exempel är att vi fortfarade har kvar en Alladdin-ask i vår bokhylla, för inene vill erkänna vem som tog sista biten, och tvingas slänga kartongen. Nu är vi deusstom för stolta för att erkänna att det faktiskt VAR vi, eftersom det gått nästan ett år.

Därför ska jag nu gå och diska den där jääääkla kakformen. Men kakan var god...

Nu tycker jag att du är lite vrång

Jag skulle vilja ta upp det här med svenskheten igen. Återigen svenskheten i kollektivtrafiken.

Det var nämnligen så att det inträffade något igår kväll när jag begav mig hem från Amanda. Alla vana bussåkare vet att det där med lampor och ljussättningen i bussar är viktigt. Personligen tycker jag att det ska vara mörkt tidigt på morgonen och sent på kvällen. På dagen, eller låt oss säga efter klaockan 10, spelar det ingen större roll eftersom man bara vill fram så fort som möjligt (ja, på morgonen skulle jag gärna sitta kvar och sova längre). Iaf så finns det ju alltid de som vill läsa en roman eller panikplugga inför ett prov de kommer ställas inför 20 minuter senare och för dessa finns då läslampan som har sin hållplats rakt ovanför med små knappar till någon slags strömbrytare. (Av någon anledning finns den här knappen precis brevid stopp-knappen och ja det har inträffat att man tryckt på stopp istället och när bussen stannar och inegn går av fått erkänna att jag tryckte fel *fniss*)

Åter till ämnet. Igår kväll när jag gick på bussen och fick se att lyset var dämpat var lyckan gjord. Jag satte mig längre bak i bussen, drog upp min ipod, pluggade i och slöt mina ögon. Mmm... Zzz. MEN (!) tydligen fungerade inte läslamporna just i den här bussen och damen i sätet brevid var olycklig. Hon skulle såklart läsa en bok som jag tror handlade om barnpsykologi och var väldigt enveten om att få denna önskan uppfylld. Hon tryckte på knappen en gång, två gånger, tre gånger.. Nej, den fungerar inte kära dam tänkte jag och försökte telepatiskt få henne att inse detta. Gick det?! Nej, hon tog saken i andra händer och gick fram till busschauffören. Nästa stopp stannar bussen, utan att någon ska av eller på, för att stänga av motorn, gå ur och försöka få på lyset i bussen. Lamporna i taket går på, man måste kisa för att vänja sig vid detta. Efter dryga 5 minuter kommer chauffören på igen och åker vidare utan vidare. Då är frågan: Fick han igång läslamporna under de där låååånga minutrarna?! Damen trycker en gång, två gpnger, tre gånger, suckar och blickar fram mot chauffören. Jag tänker: Snälla gör det inte! Hon gör det inte... Woho! Istället sitter hon och suckar hela vägen hem och försöker läsa ändå (lampan i taket hade ju gått igång).

Summan av kardemumman blir alltså att hon inte bara stört mitt slumrande genom sina handlingar utn även min framtida synförmåga genom att blända arslet av mig oh dessutom (!) fått mig att komma hem 5 fucking minuter senare än beräknat. INTE okej! Hur får jag då in svenskheten i detta? Nu började jag fundera på om hela hennes handling kanske är väldigt svensk; att rätt ska vara rätt (tänk Rudolf som i Sunes pappa Rudolf). Men så tänkte jag även att det är väldigt osvenskt eftersom hon drar uppmärksamhet till sig. Svensken ska väl hålla sig osynlig eller?! Kanske att jag överdriver lite. Fast neeeej, jag tycker det är befogat. Det SKA vara mörkt på bussen och fungerar inte läslampan så får man bita i det sura äpplet och använda mobillampan eller whatever!

Ja. Tack för mig!
/Anna



Intensivkurs = bajs

Så här är det: Jag, Amanda Marie Jackman, har inte mycket tid eller ork till att blogga.

Jag går en intensivkurs för att kunna ta mitt körkort. Detta innebär att jag mellan klockan 10 och klockan 16 (får egentligen sluta efter sista körlektionen, men som den flitiga elev jag är, sitter jag gärna kvar och pluggar teori!!!!!!!!!!!!!!) tillbringar min tid på Traffic trafikskola. Där bränner jag gummi och får kärringstopp. Okej, gummit var en överdrift, men kärringstoppen är ett faktum. Idag tränade jag på att starta i backe. Jag kan sammanfatta detta väldigt enkelt, ett ord: FETT JÄVLA SVÅRT! Okej jag kanske överdriver nu också, jag fick ju lite kläm på det, men måttligt trött blev jag i alla fall på skiten till slut. Och den där jäkla körskoleläraren som säger till när man gör minsta lilla fel. Såklart att det hjälper, men GUD så frustrerande. Dessutom röker hon i varje paus. Luktar rök gör hon därför. Förpestar min körsituation. Ite okej damen. Det äör vad hon jallar mig. Nu ligger damen lite för mycket på gasen, det är bara 0,002 kilometer i timmen här. Här, lilla damen, är det faktiskt ett övergångställe om 5000 meter, dags att börja titta sig runt.

Imorrn börjar det om. Tre körlektioner. Börjar 10.10. Ibland suger livet. Hårt

amanda

Mannen i den gröna träningsoverallen

Jahapp, lite dålig uppdatering idag. Kan bero på att två tredjedelar av bloggarna tillbringade kvällen på Koriander. Mycket bra kväll, men allt som oftast följs ju en mycket bra kväll av en mindre bra dag efteråt.

SÅ, idag har jag typ..inte gjort någonting. Druckit mycket (vatten alltså. och oboy. Oboy slår allt en dag som denna!), tittat på tv, läst i min asbra bok (Henning Mankell, Kinesen. Rekommenderas!) och så vidare och så vidare.

Dock bestämde jag mig för att gå ut oh gå, eftersom Karlstad hade en av sina få soliga dagar idag! Läste förresten i tidningen att Karlstad bara har haft en soltimme i hela november. Inte konstigt att man kan vara nere ibland. Men då kan man gå ut och gå och få sig ett litet skratt! För det fick jag idag när jag blir omgådd (!?) av en gammal man (!?) i knallgrön täningsoverall (!?). Det roliga var att han körde klassikern, med mössan ovanpå huvudet. Ja, men jag antar att ni alla har sett det nån gång, dom har liksom mössan över öronen! Det är typ anledningen till att jag, vid sällsynta tillfällen, kan bära mössa, just för att värma öronen! Det är nämligen så at jag lider av röda öron, och även ibland näsa, men speciellt öron, när det är kallt ute. Och tydligen också när jag börjar bli lite på  lyran. Precis som Anna!
Dessutom resulterar "klassikern" ibland i att de även ser ut som en av killarna i "De tre vännerna och Jerry". Så ja, jag skrattade åt honom. Tills jag insåg att han var en gammal man som gick snabbare än mig: Då blev jag lite ledsen. Men vafasen, life goes on! Om jag ser honom någon mer gång, ska han få se på fan! UH, vad fort jag ska gå!

Vet ej om  min röda näsa beror på solen eller alkoholen. Klängig verkar jag vara i alla fall. Så tror på fall nummer 2!

Nummer 2, äntligen!

Alltså Anna, jag trodde vi samarbetade med den här bloggen? Just nu har jag inte mycket att göra = har tid att blogga. När jag har mycket att göra (typ PLUGGA i Uppsala, köra bil och toffla?) kanske ni har lite mer tid? Typ när Malin är i Grindelwald liksom. Låter som ett dött ställe...

Tycker dessutom att jag tillför bloggen lite ärlighet! :)

Okej, åter till ämnet. Förlåt kära (typ 20 stycken) läsare, jag glömde nummer 2 på listan igår kväll! FÖRLÅT än en gång, men man är ju bara mänsklig (och desperate housewives - fan!)

Här kommer den alltså, nummer två på min Ogillert-lista:

  • Folk som äter upp varandra offentligt. Nu menar jag inte ungdomar som står och pussar lite på varandra , utan människor som seriöst äter upp varandra! Om de ändå ska ge varandra sugmärken och herpes, och jag vet inte vad mer de kan hitta på: gör det på ett civiliserat sätt. Hemma. Med dammsugaren kanske? Inte vet jag, men inte bredvid mig på stan!
Inte okej. Vill också tillägga att jag också självklart har varit ung och dum, men inte åt jag upp människor för det! Jag bara biter folk. Som vill åt mina barn!

Nummer 3!

Nu kommer vi alltså till topp tre (på min topp-5 lista, men ändå!)

Nummer 3:

  • Folk som vill spela en (jag citerar) "asbra låt" på exempelvis sin mobil, ipod eller kanske rentav spotify. Man får sen höra introt och lite sång, tills personen plötsligt byter låt! Varför? VARFÖR!? Du ville att jag skulle höra låten, varför byter du? Vet inte varför detta fenomen uppkommer ibland, men anar att det kan ligga i att personen i fråga blir lite nervös huruvida man kommer gilla låten eller ej. Eller kanske att han/hon har kommit på en ännu bättre låt som man bara måste höra. (Då tycker jag i och för sig att mönstret upprepar sig och mänskan byter än en gång!)
Vill även tillägga att jag ogillar Spotify-reklam.

INTE OKEJ!

Tillägg på punkt nr 4!

Efter ett telefonsamtal igår kväll (du vet vem du är!!!) måste jag göra ett tilläg i min Ogillert-lista.

  • På punkt nummer fyra, ogillar jag deussutom folk som går sakta.

Extremt störande!


Nummer 4!

Så, idag är det alltså dags för nummer fyra på  min ogillert-lista: (Och jag undrar redan vad fasen jagg har gett mig in på!)

Så, här kommer dne altså, nummer fyra:
  • Människor som går i bredd så att det blir svårt att ta sig förbi.
Jag tänker då på alla de tusen gånger jag har cyklat längs klarälvsbanan, som alltså är väldigt bred. Där kan det gå typ 5 pers bredvid varandra. En nackdel då är att jag inte har någon ringklocka på min cykel, vilket inte ger mig några andra alternativ än att antingen svänga in nånstans, för att sen svänga tillbaka ut på klarälvsbanan efter att jag vet att jag har passerat  de små ligisterna. Eller helt enkelt sänka sig till den pinsamma nivån att ropa *pling,pling. Här kommer jag!*, så att de aktar på sig.

INTE OKEJ!

PS. Ogillar också när man går på en cykelväg. Specillet när det dessutom är utmärkt var cyklisterna respektive fotgängarna ska befinna sig. Tänker då typ när man går från bibliotekshuset in till stan. Mycket störande. DS

Liksom, hur kul skulle det vara att försöka cykla förbi på den här trottoaren. Hur kul ä dä då? Nu är det i och för sig mitt egna fotbollslag, men ÄNDÅ!


Anna ogillar?!

När vi ändå har ett ogilla-tema denna söndag är det bäst att jag inte viker mig.

Anna ogillar:

oinspiration - känslan av att det är söndag och att man på söndagar inte borde ingå i några som helst aktiviteter. Söndagar tar allt vad inspiration heter ur en och det slutar gärna med en film eller två (tre, fyra..) Kanske kommer detta från att man en del söndagar fått känna på den beryktade baksmällan, eller så är det "vilodagen" som ligger kvar i undermedvetandet. Personligen tror jag att det är en inbyggd mekanism vi människor har. En slags ovilja. Ja. Nej. Kanske kan jag bara tala för mig själv?!

(Dock gillar jag söndagens tv-tablå:
17.10 Grey's anatomy
18.05 One tree hill                          Alternativet är Canal+play heeeela dagen
19.00 Top Model 12
20.00 Sporten (viktigt!) 
20.30 Parlamentet
21.50 the Big Bang Theory)


Malin ogillar

Just nu ogillar jag: *trumvirvel* att försöka tyda anställningsvillkor på tyska. Jag lovar att det är astråkigt, men det är bara att sätta upp samma gamla bild som jag haft inför varje tyskalektion i sju års tid, en dag ska jag jobba som skidlärare i Alperna. Om 37 dagar för att vara exakt. Det är en sjuk tanke och visst gör det läsningen lite lättare. Nästan så att det passar in i kategorin giller't. Fast nej och vad jag ska ha för målbild när jag pluggar tyskgrammatik efter jul vet jag inte... Kanske räcker det med att titta ut genom fönstret? Det kommer att bli den bästa vintern. Det hamnar i ogiller't.

The Ogillert-lista

Låter som ett toppenställe, Malin. Verkligen! Anar att Anna har ännu sämre täckning? Som i vanlig ordning liksom.

I alla fall. Kom på att jag ännu inte skrivit ett enda inlägg i kategorin Ogillert. Detta kan ju bero på att jag är en allmänt snäll människa, som gillar allt som livet har att bjuda på. Men detta är inte sant!! Alla som känner mig väl, vet att jag gärna ogillar en väldans massa saker. Så därför tänkte jag nu börja på en nedräkning, med ett nytt ogillert-objekt varje dag.

Här kommer alltså nummer fem på denna lista:

  • Människor som säger "är du sur, eller?", "nämen, har Amanda lite morgonhumör nu, kanske?" och "har du mens?"
Jag vet inte varför jag får höra detta (det är mestadels mina bröder som ÄLSKAR att säga det till mig, eftersom jag blir ännu grinigare efter kommentaren) , men antar att jag inte är den enda i hela världen som råkar ut för detta?
Och erkänn att det inte går att inte bli grinigare efteråt!
Men kära läsare, få inte fel uppfattning om mig nu. Jag är en glad liten tjej, som bara blir väldigt lättirriterad när jag inte har fått mat på länge eller är trött. (Ungefär som en bebis alltså!) Så om ni någon gång träffar på mig och jag är lite nere, funkar alltid en kaka!

Nummer fyra kommer altså imorrn. SJUUKT spännande! Hö hö

Här är ett bra exempel på hur det kan se ut när jag varken fått mat eller sömn. Malin och Anna däremot är äckligt glada, eftersom de fått in ungefär en LITER majonnäs, yaaaaaa!

Här är ett bra exempel på hur det kan se ut när jag varken fått mat eller sömn. Malin och Anna däremot är äckligt glada, eftersom de fått in ungefär en LITER majonnäs, yaaaaaa!

Ny Teknik

Jag är bekväm av mig, därför undviker jag ny teknik (fast inte pappersversionen som dimper ned i brevlådan varje onsdag). Det är helt enkelt bekvämare med en gammal mobil där alla nummer finns eller en kamera där man kan inställningarna (fast det har jag aldrig lärt mig).

Så därför har jag fortfarande efter tre veckor fortfarande SonyEricssons standardringsignal på min mobil och inte en enda låt inlagd. Däremot har jag fattat hur internet i mobilen funkar, så ett pluspoäng ska jag ha.
Jag har haft en iPod i över ett år och fattar fortfarande inte iTunes eller hur man får in de låtar man vill och slipper syrrans musik (typ Miley Cyrus).
Jag tog ur min nya dator ur kartongen för en halvtimme sedan och bävar redan för alla filer, musik mm som jag måste flytta över. Extern hårddisk kanske? Dessutom är det en himla massa saker som borde laddas ned, typ iTunes, Spotify, Googlecrome (redan gjort eftersom det är den simplaste webläsaren som finns).
Så nu dumpar jag datorn, för trött på att inte förstå, och ägnar mig åt hederliga gamla DVD-boxar. Typ OC. Det är teknisk skit som jag fattar.
"Om man ignorerar ett problem tillräckligt länge upphör problemet ofta att existera"
-ur Bröllopsfotografen
//MALIN
PS. Jag städade kylskåpet idag. Sen tappade jag en burk med rödbetor i samma kylskåp. DS.

Utrymmesslukande otyg


Tänkte bara erkänna att världen har slutat använda gem. Det lilla kopparfärgade gemet som stört koncentrationen så många lektionstimmar. Det lilla gemet som man gjort halsband av, paniklagat kläder som brustit med, haft "gem-fight" med (jmf tumbrottning, typ) och som alltid fanns i flertal i pennskrinet.

Idag behövde jag ett gem, hade jag några?


/ Anna

Lite nördfakta om gem:


Gem
är en produkt vars ändamål är att hålla ihop tunna material med varandra. Gemet kan vara av olika material, metalltråd eller plastbelagd tråd är särskilt vanliga, men även gjutna i plast och specialdesignade gem förekommer.


Gemen anses ha sin givna plats i varje kontor eller sammanhang där papper hanteras. De möjliggör en tillfällig sammanfogning av pappersark utan att skada dessa. För säkrare och permanent sammanfogning av pappersark är häftning med häftklammer av metall lämpligare. Gem skadar papper vid långvarigt användande på grund av risken för rost och rivskador. I arkivsammanhang anses gemet som ett utrymmesslukande otyg.


Namnet gem kommer ursprungligen från ett varumärke "Gem paperclips".


Gemet fick sin nuvarande form för över hundra år sedan, men har aldrig varit patenterad. Ett gem av modern form averterades i New York i 1894. Norrmannen Johan Vaaler utpekas ofta som dess skapare, vilket är felaktigt, då Vaalers patent från 1899 inte har den dubbla oval som det redan existerande gemet hade och fortfarande har. Den sju meter höga statyn som i 1989 restes i Norge till ära av Vaaler i form av ett gem är inte det som beskrivs i hans patent.


www.wikipedia.org


Nyare inlägg
RSS 2.0