jädraranamma

Pubrundan för exakt ett år sedan, temat var melodifestival.

Känslan av att känna sig en snutta tekniskt begåvad (med lite tur och skicklighet är planen att vara civilingenjör om 4,5 år...) så lyckades jag precis att få igång en TV. Tack google som hjälpte mig med hur ett antennuttag ser ut och Amanda (inte Jackman, en annan Amanda) som lånar ut sin TV i tre månader. Min plan med att chilla de första veckorna på terminen ser ut att kunna gå bra. Nu naturprogram om djur i Afrika.

På begäran kommer här mitt maskerad-CV. Börjar med den senaste:

Jag har ju skaffat en ny telefon. En såndär i-telefon ni vet. Micket bra. Jag är micket nöjd. Därför har jag också börjat ta lite kort. Framför allt på mina egna fötter, därför att jag är så ful på alla andra ställen (haihahhahaohoh *iRonIsk* - jag är ju skitnsygg!

För det fanns faktiskt en balkong Amanda.

Alltså, jag lär mig så sjukt mycket nuförtiden. Och jag känner bara hur jag MÅSTE dela med mig av min visdom. Så här kommer tre ovanliga symtom vid olika syndrom.

HUUUUUR mycket älskar du kamerafunktionen på din nya dator!? Varje gång du lägger upp en bild har du alltid några "sköna" effekter. Typ en soppåse. Eller fåglar. Eller en tvättlina. MYCKET COOLT om du frågar mig. Vilket du i och för sig troligtvis inte gör.

Första spinningpasset är alltid det värsta. Så är det alltid. Jag lovar att det alltid är så. Det måste vara så. Joooooo, men. OM det INTE är så ska jag aldrig mera träna. För dagens äckliga spinningpass var en mardröm. Gillar det i vanliga fall och det kändes helt okej under uppvärmningen. Men vi skulle köra tre intervaller á 4 låtar och efter den 3e låten kände jag min sliten. Efter den 6 låten började jag kolla efter närmaste sophink eftersom jag började må illa i magen, men jag tog bort lite tyngd och kämpade mig igenom passet. Min högra granne måste trott att jag skulle föda med mitt flämtande. Min väntra granne hostade och harklade nästan upp lungorna, vilket jag tror spädde på mitt illamående en del.

Har påbörjat den nya kursen Barnlogopedi III. Vi ska jobba med barn och ungdomar med grava funktionsnedsättningar. Då får man lära sig saker som att:

I fredags hade vi vårt sista seminarium för termin 4. Jag är alltså halvt logoped nu för tiden. Det tycker jag är lite kul. Och om ni undrar vilken halva jag är, så har jag kommit fram till att jag bara är från midjan och ner. Känner liksom att det viktigaste (hjärta och hjärna) är kvar.

Jag ska på bal till helgen. Så jag har köpt en ring. Den passar mig ganska bra kom jag fram till nyss. Eller ja, det var väl faktiskt du Amanda som sa det, men det tänker jag inte låtsas om. Det är nämligen så att ringen ser ut som en 8a. Eller ur en annan synvinkel ser den ut som ett oändlighetstecken. Så nu kan jag ta med mig min allra nördigaste sida på bal. Neeeerd undercover kallar jag mig. Är en supernörd med superkraften att kunna räkna ut alla världens ekvationer helt utan miniräknare. Lite som John Nash. Fast utan schizofrenin. Eller ja. Som superhjälte kanske det är svårt att inte vara schizofren?!

När Anna äntligen bloggade ett inlägg fick jag så otroligt mycket inspiration till att *trumvirvel*... BLOGGA LITE SJÄLV!

Hörde något roligt på radion idag. Det är tydligen så att om man är svensk högutbildad tjej, jämfört med utländsk outbildad tjej, så lider man större risk att få bröstcancer. Jag har vanligtvis inga problem att ta till mig sån här information, fundera över vad jag gör för fel och konstatera att jag kommer dö av cancer om 60 år. Det här är dock lite fööör långsökt för min egen smak. Vad har min utbildning med bröstcancer att göra?!! Stimulerar jag min hjärna såpass att jag utsöndrar något jävla ämne som går rakt ner i brösten och skapar en tumör? Nej. Eller?