Hit the gong-gong, bring the sumos on. I'm 'a kick ass all the way to hongkong.
the magic ring
Jag ska på bal till helgen. Så jag har köpt en ring. Den passar mig ganska bra kom jag fram till nyss. Eller ja, det var väl faktiskt du Amanda som sa det, men det tänker jag inte låtsas om. Det är nämligen så att ringen ser ut som en 8a. Eller ur en annan synvinkel ser den ut som ett oändlighetstecken. Så nu kan jag ta med mig min allra nördigaste sida på bal. Neeeerd undercover kallar jag mig. Är en supernörd med superkraften att kunna räkna ut alla världens ekvationer helt utan miniräknare. Lite som John Nash. Fast utan schizofrenin. Eller ja. Som superhjälte kanske det är svårt att inte vara schizofren?!
Hade tänk ta en bild på min ring med superkrafter. Men webkameran på min NYA dator fungerar inte. Kul. Tur jag har en underbar granne som fixar ALLT!
Sen är jag tillbaka i mitt tredje hem. Grindelwald. Lilla söta alpbyn som har en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Men innan dess ska ett PM produceras och en tenta skrivas. Ljuva studentliv. Alltså, återgå till studentlivet och blogga sen.
Om 13 dagar är det 26 november, det innebär att det är 365-13=352 dagar sedan någon gav den här bloggen lite extra uppmärksamhet, alltså skrev något. Och det var jag. Kanske för att jag har minst liv av oss alla? Eller för att jag mest att berätta om?
Så vad har då hänt de 352 senaste dagarna i Malins aka mitt liv?
-Jag har flyttat, jag bor inte längre i Bergen utan i Uppsala. Samma studentiosa stad som Amanda och Anna. -Jag har blivit bra (typ bäst) på att laga enkla soppor -Jag har flygit helikopter. Gratis. -Jag har klippt mig och skaffat mig ett jobb. -Jag har låtit håret växa alldeles för långt och sagt upp mig. -Jag har åkt skidor på Europas längsta glaciär. -Jag har klätt ut mig till karta, bad taste, Heavy från Hjalle & Heavy, pirat och midsommarsol. -Jag har hyrt ut vandrarhemssängar för 100 kronor. Och 50 kronor. -Jag har legat under ett träd och tittat på stjärnorna. -Jag har haft en tillagad snigel på min tallrik. (PS. Jag åt den inte och jag har inte ätit gul snö heller) -Jag har köpt två par skidor. Och en cykel. -Jag har kommit hem och hittat främlingar i mitt rum. -Jag har blivit utelåst. -Jag har lärt en holländare ett svenskt ord (fyllekäk). -Jag har sålt alkohol till en man som hette Snorre på riktigt. -Jag har sovit på en madrass två månader i sträck. -Jag har lyssnat på Maskinens "Krossa Alla Fönster" typ 100 gånger på en vecka. -Jag har blivit teknolog, vad det nu är? -Jag har blivit ett år äldre, men inte så mycket klokare. -Jag har vindsurfat. -Jag har lärt folk från alla kontinenter (OBS! Undantag Antarktis) att åka skidor. -Jag har varit på Västkusten. -Jag har varit på Forsmarks kärnkraftverk. fortsättning följer.
Har själv aldrig sett en person med fett,krulligt hår, vilket leder mig till två slutsatser: antingen kan inte personer med krulligt hår FÅ fett hår, eller så är personer som har krulligt hår extremt måna om sin hygien (till skillnad mot personer med andra hårtyper vill säga).
Ibland händer det att jag tänker. Oftast när jag ligger i sängen och ska sova, eller när jag är ute och springer, eller när jag ligger och latar mig i sängen. Jag kallar mig därför för djup - jag är en djup människa. Här är mina senaste funderingar:
Är jag för gammal för att köpa Sims 3? Jag vet att jag skulle spela det (mycket) men det är liksom en såndär grej jag skulle skämmas för om någon kom på mig att göra. Jag skulle vara tvungen att hitta på en bra ursäkt till varför loggan finns på mitt skrivbord. Kan ju alltid skylla på att man har ett småsyskon. Eller en sambo...
Är inte ett 40 månader långt förhållande väldigt långt att ha haft när man är 19 år?
Hur gammal måste man vara för att komma in på ett ställe med 23-årsgräns.
Borde jag ta ett uppehåll i pluggandet? Kommer jag hamna i en sämre klass om jag gör det?
Ska jag ta mina pengar jag har på banken och de jag tjänat ihop i sommar och betala av studielånet? Ska man orka vara så mogen?
Kommer jag kunna klämma mig ner i Annas skor?
Hur många gånger kommer jag och Anna låna kläder av den andra som denne har tänkt att ha på sig samma dag?
Hur mycket pengar är det värt att spendera på ett par skor. Kanske Converse. Kanske låga. Kanske vita.
Hur bra är inte jag som har vart ute och sprungit innan frukost 4 dagar den här veckan?
Ska jag upphäva mina nyttigheter med lite onyttighter ikväll? Är ensam hemma. Vilket jag ällllskar!
Det var allt för mig denna gång. Kommer nog nått mer fint inlägg lite senare! PUSS på er mina fina vänner som läser detta. Ni är guld värda!
Jag funderar på hur lång tid det tar för en normal människa att dammsuga mitt rum, sen dammsuger jag lite extra för att det ska låta som att jag är en noggrann städare.
Jag går in i kök och badrum innan jag lämnar lägenheten och kollar så att det inte finns några fläckar eller disk eller annat störande.
Jag ser numera alltid till att min dörr är stängd när jag lämnar lägenheten, annars kan mina sambos se hur mitt egentliga jag är.
Jag är rädd att mina sambos går in i mitt rum när jag inte är hemma och ser att det ligger smutsiga kläder bakom dörren och att sängen är obäddad.
Jag går ut med soporna, jag ställer dem inte på balkonen tillsammans med gammal disk.
Jag är ingen pedant. Jag har tvingats in i detta. Jag dör.
Grindelwald: Dubbelt så mycket grejer som nu på drygt halva nuvarande ytan, vallagrejer blandat med städgrejer, vin och choklad och på balkonen sopor, smutstvätt och disk.
//MALIN
PS. Annars är det bra och jag ser mina sambos typ två gånger i veckan, så jag klarar mig.
...ända tills det slutar med att det bara är min blogg.
Så nu ska jag berätta vad som hände ikväll. Slutade jobba kvart i tolv och var lagom stressad för att jag inte visste när sista spårvagnen hem gick. Hann med spårvagnen och ett par kapitel i "Borta bäst" av Sara Kadefors innan spårvagnen stannade på Bad Allenmoos, försökte gå och läsa samtidigt, men insåg att det inte var en bra idé i mörkret (åh, ljusa sommarnätter saknas). Gick upp de fyra våningarna till lägenheten där jag bor, stoppar in nyckeln in låset och INGETNTING. Det sitter en nyckel i andra sidan och jag kan inte få upp dörren. Klockan har hunnit bli halv ett och jag vet inte vem som är hemma. Skickar sms. Bultar. Ringer. INGENTING. Springer ned för trapporna och ut igen. Vem f*n känner jag som jag kan ringa till halv ett en måndagkväll och be om en sängplats utan att det blir konstigt? Har nog bara chefens nummer inlagd. Och Julians. Och Lilos men hon bor lååååångt bort. Och kanske någon skidlärarkollega som jag inte vet bor i Zürich eller inte. Kommer iaf ut, det brinner ett ljus i lägenheten, någon måste vara hemma. Upp för trapporna. Mer bultande. Mer ringade. Äntligen. Insläppt.
Kanske tio minuter. Eller en kvart. Fan, vad man hinner tänka. Tur att det är varmt och jag iaf var i en trappuppgång. Kände mig precis som Silvia i "Borta bäst" av Sara Kadefors. Grym bok, annorlunda och går inte att lägga ifrån sig. Så nu ska jag läsa sista kapitlet. Sorgligt.
Boken mina sista svenska kontanter gick till ihop med bryggkaffe (åh, ljuva bryggkaffe ge mig) och scones på Espresso House.
Tog precis bort alla min gamla facebookalbum (dvs alla eftersom jag inte pallar att lägga upp nya bilder) och dolt mina taggar.Har den törraste facebookprofil någonsin, känns grymt! (OK, om man är mer tekniskt begåvad än mig kanske man kan hitta bilder och skit som är borttaget. Men jag kan få tro att en lite mindre bit av mig ligger på nätet. Kanske får lägga ner mig här istället). Mår bra, ska ut i skogen och andas frisk luft! Sen sola och bada om jag hinner :D
Måste kontakta mina nya sambos i Zürich via facebook. Känns inte helt stabilt, men jag måste ha någon som iaf kan ge mig en nyckel när jag kommer om exakt en vecka. Vad f*n ska jag tillbaka för? Är inte pepp när det är så fint hemma och det är trevligheter mest hela tiden. Men men... I smyg håller jag tummarna för att det ska gå som ifjol och resten av sommaren i Sverige är bajs och värmen är lagom i Zürich så jag kan ligga vid sjön om dagarna (om jag inte jobbar, det vore bättre). Fin plan.
Jag måste gå och lägga mig. Inte njuta av dygnets sista ljuva nästan ljusa timmar. Så jag ska krypa ned med mina fem kuddar och två krullrumpor. Egentligen har jag inget och berätta, ni vet hur det är. Bara säga godnatt. Sov gott där ute i stora världen.
På havet utanför morfars sommarstuga i Bua. Där är livet bra. Bättre.
Inser att jag hade en smekvecka när jag kom hem. Träffade (nästan) alla som jag saknat och hade så många fina kvällar och promenader och fikor. Men nu då? Det ska liksom bli vardag igen. En arbetslös vardag utan Anna och Amanda, hur gör man det? Nej, jag ska försöka skaffa mig ett jobb. Och klippa mig.
Veckans mål: Klippa mig och skaffa mig ett jobb.
Bra det kändes att sätta upp ett mål. Okej, och om jag klarar det så ska jag... Hmmmm... Vet inte. Fira det. Kan man gå ut i Karlstad?
Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
Den här låten går på repeat just nu. Och sen två månader sedan.
Dagens tvivel: Ska jag verkligen till Uppsala? Eller Luleå?
Hittade deras utbildningskatalog och det var lite för mycket bilder med snö och berg
för att jag inte skulle tänka efter en gång till.
Sen läste jag Uppsalas katalog och fick en varm klump i magen.
Klart att man ska till Uppsala. Sen.
Anna, fan vad cool och bäst du är som åker till ett land där du inte kan språket!
först till mamma och berättade om planen som växt fram senaste veckan för det närmaste året.
...sen till bossen i Zürich och sa att jag nog kommer tillbaka (om jag får jobba fler timmar=mer pengar och mindre tid att spendera, plus och plus är plus)
Sen får ni lite bilder från my crib!
Vårt fd skafferi, numera lite allt möjligt
Min rumshalva
Balkongen, aka diskställ, sopstation och tvättkorg
Så var det med det. Men innan dess så ska vi åka till Uppsala över Valborg. Nästan så vi borde skriva kontrakt på det.
Utgång på ingång efter . lång dag i strålande solsken och knähögt (lårhögt om man åker telemark) puder. Livet leker. Typ.
Skulle chilla (och städa bort fjädrar) hela eftermiddagen och halva kvällen. Gick ned till köket för att värma dagens risottoportion. I vårt lilla tomma matrum var det plötsligt knökat med folk. Jag fick sjuuuuuuka hemlängtanattacken. Livet må vara underbart och jag må ha träffat massa roligt folk, men ändå... Folk som man har en lång historia ihop med är något speciellt. Så ja, jag saknar er lite mer än vanligt just nu.
Ska sova en timme eller två innan jag tar tåget upp till byn. Utan hemlängtan helst.
Imorgon träffa en ny grupp unga ligister, leka skidrace som uppvärmning, sedan improvisera hej vilt (palla plan en måndag, det blir ändå inte som man tänkt sig. Flygplan, bil, motorcykel, elefant, mus...) och ta tag i pluggandet på kvällen.
Fortsätta att jobba som skidlärare, extraknäcka som barnvakt, umgås med knäppa människor, åka massa skidor och bygga igloos (=trilla i lössnön) till mitten av april
Fira en helvetes fin utekväll med Anna, Jossa och Amanda
Slappa i Sverige och fira 20 årsdag
Försöka skaffa ett skidlärarjobb på Nya Zealand och åka dit i mitten/slutet av maj
Börja plugga till hösten, civilingenjör system i teknik och samhälle, och göra Uppsala till vår stad.
Tror på den. Känns totalvärd. ASAMASSANÖJD!
Min inköpslista för kommande vecka (iaf så att jag klarar mig till helgen):