Nu tycker jag att du är lite vrång
Jag skulle vilja ta upp det här med svenskheten igen. Återigen svenskheten i kollektivtrafiken.
Det var nämnligen så att det inträffade något igår kväll när jag begav mig hem från Amanda. Alla vana bussåkare vet att det där med lampor och ljussättningen i bussar är viktigt. Personligen tycker jag att det ska vara mörkt tidigt på morgonen och sent på kvällen. På dagen, eller låt oss säga efter klaockan 10, spelar det ingen större roll eftersom man bara vill fram så fort som möjligt (ja, på morgonen skulle jag gärna sitta kvar och sova längre). Iaf så finns det ju alltid de som vill läsa en roman eller panikplugga inför ett prov de kommer ställas inför 20 minuter senare och för dessa finns då läslampan som har sin hållplats rakt ovanför med små knappar till någon slags strömbrytare. (Av någon anledning finns den här knappen precis brevid stopp-knappen och ja det har inträffat att man tryckt på stopp istället och när bussen stannar och inegn går av fått erkänna att jag tryckte fel *fniss*)
Åter till ämnet. Igår kväll när jag gick på bussen och fick se att lyset var dämpat var lyckan gjord. Jag satte mig längre bak i bussen, drog upp min ipod, pluggade i och slöt mina ögon. Mmm... Zzz. MEN (!) tydligen fungerade inte läslamporna just i den här bussen och damen i sätet brevid var olycklig. Hon skulle såklart läsa en bok som jag tror handlade om barnpsykologi och var väldigt enveten om att få denna önskan uppfylld. Hon tryckte på knappen en gång, två gånger, tre gånger.. Nej, den fungerar inte kära dam tänkte jag och försökte telepatiskt få henne att inse detta. Gick det?! Nej, hon tog saken i andra händer och gick fram till busschauffören. Nästa stopp stannar bussen, utan att någon ska av eller på, för att stänga av motorn, gå ur och försöka få på lyset i bussen. Lamporna i taket går på, man måste kisa för att vänja sig vid detta. Efter dryga 5 minuter kommer chauffören på igen och åker vidare utan vidare. Då är frågan: Fick han igång läslamporna under de där låååånga minutrarna?! Damen trycker en gång, två gpnger, tre gånger, suckar och blickar fram mot chauffören. Jag tänker: Snälla gör det inte! Hon gör det inte... Woho! Istället sitter hon och suckar hela vägen hem och försöker läsa ändå (lampan i taket hade ju gått igång).
Summan av kardemumman blir alltså att hon inte bara stört mitt slumrande genom sina handlingar utn även min framtida synförmåga genom att blända arslet av mig oh dessutom (!) fått mig att komma hem 5 fucking minuter senare än beräknat. INTE okej! Hur får jag då in svenskheten i detta? Nu började jag fundera på om hela hennes handling kanske är väldigt svensk; att rätt ska vara rätt (tänk Rudolf som i Sunes pappa Rudolf). Men så tänkte jag även att det är väldigt osvenskt eftersom hon drar uppmärksamhet till sig. Svensken ska väl hålla sig osynlig eller?! Kanske att jag överdriver lite. Fast neeeej, jag tycker det är befogat. Det SKA vara mörkt på bussen och fungerar inte läslampan så får man bita i det sura äpplet och använda mobillampan eller whatever!
Ja. Tack för mig!
/Anna
Det var nämnligen så att det inträffade något igår kväll när jag begav mig hem från Amanda. Alla vana bussåkare vet att det där med lampor och ljussättningen i bussar är viktigt. Personligen tycker jag att det ska vara mörkt tidigt på morgonen och sent på kvällen. På dagen, eller låt oss säga efter klaockan 10, spelar det ingen större roll eftersom man bara vill fram så fort som möjligt (ja, på morgonen skulle jag gärna sitta kvar och sova längre). Iaf så finns det ju alltid de som vill läsa en roman eller panikplugga inför ett prov de kommer ställas inför 20 minuter senare och för dessa finns då läslampan som har sin hållplats rakt ovanför med små knappar till någon slags strömbrytare. (Av någon anledning finns den här knappen precis brevid stopp-knappen och ja det har inträffat att man tryckt på stopp istället och när bussen stannar och inegn går av fått erkänna att jag tryckte fel *fniss*)
Åter till ämnet. Igår kväll när jag gick på bussen och fick se att lyset var dämpat var lyckan gjord. Jag satte mig längre bak i bussen, drog upp min ipod, pluggade i och slöt mina ögon. Mmm... Zzz. MEN (!) tydligen fungerade inte läslamporna just i den här bussen och damen i sätet brevid var olycklig. Hon skulle såklart läsa en bok som jag tror handlade om barnpsykologi och var väldigt enveten om att få denna önskan uppfylld. Hon tryckte på knappen en gång, två gånger, tre gånger.. Nej, den fungerar inte kära dam tänkte jag och försökte telepatiskt få henne att inse detta. Gick det?! Nej, hon tog saken i andra händer och gick fram till busschauffören. Nästa stopp stannar bussen, utan att någon ska av eller på, för att stänga av motorn, gå ur och försöka få på lyset i bussen. Lamporna i taket går på, man måste kisa för att vänja sig vid detta. Efter dryga 5 minuter kommer chauffören på igen och åker vidare utan vidare. Då är frågan: Fick han igång läslamporna under de där låååånga minutrarna?! Damen trycker en gång, två gpnger, tre gånger, suckar och blickar fram mot chauffören. Jag tänker: Snälla gör det inte! Hon gör det inte... Woho! Istället sitter hon och suckar hela vägen hem och försöker läsa ändå (lampan i taket hade ju gått igång).
Summan av kardemumman blir alltså att hon inte bara stört mitt slumrande genom sina handlingar utn även min framtida synförmåga genom att blända arslet av mig oh dessutom (!) fått mig att komma hem 5 fucking minuter senare än beräknat. INTE okej! Hur får jag då in svenskheten i detta? Nu började jag fundera på om hela hennes handling kanske är väldigt svensk; att rätt ska vara rätt (tänk Rudolf som i Sunes pappa Rudolf). Men så tänkte jag även att det är väldigt osvenskt eftersom hon drar uppmärksamhet till sig. Svensken ska väl hålla sig osynlig eller?! Kanske att jag överdriver lite. Fast neeeej, jag tycker det är befogat. Det SKA vara mörkt på bussen och fungerar inte läslampan så får man bita i det sura äpplet och använda mobillampan eller whatever!
Ja. Tack för mig!
/Anna
Kommentarer
Trackback
