jädraranamma

MALINS BRA LISTA LÖRDAGMORGON 31 JULI 2010:

• Mina sambos. Har nu träffat alla tre och de är chill, fast pedantiska, men jag börjar vänja mig.
• Att jag troligen (99% säkert) kan stanna i mitt rum tills jag åker (fast utan möbler kanske de sista två veckorna?!?...)
• Att Tiffany sms:ade två minuter innan jag gick upp och sa att hon kommer till Zürich idag.
• Att Klara-Lotta kommer om två veckor.
• Att kaffet inte smakade allt för mycket bajs.
• Att jag inte bara drack öl igår.
• Att jag har nya skor.
• Att det inte regnar.
• Världskartan på toan, jag smider nya planer varje toalettbesök. Världskartan är det mest fascinerande som finns tror jag. (Note to you: I vårt eventuella framtida kollektiv borde det finnas en världskarta eller så tar jag med min jordglob som jag köpte när jag var typ elva)
• Att ingen är hemma just nu så vitt jag vet.
• Att jag beställt franskaböcker och ska bli asskillad på franska och sen romantisera att vara halvdeprimerad konstnär i Paris (ska jag inte, kanske åka till Paris och äta en baguette)
• Att jag ska jobba heltid i två veckor (kommer mentalt och fysiskt att dö, men pengar)
• Att jag kan tjuvläsa outdoor-tidningar som ligger i vardagsrummet och hitta adress till att cykla på NZ.
• Att jag fick choklad av en gäst igår kväll (hon var och åt förra veckan och glömde sina glasögon, jag hittade dem och sprang tillsammans med receptionisten ner för trappan för att se om vi såg gästen, det gjorde vi halvvägs ut på Bahnhofstrasse, kutade efter (i servitrisoutfiten) och överlämnade glasögonen, hon blev jätteglad och därför fick vi choklad)
• Gespritzner Weisswein och Panache (finns det i Sverige? Vitt vin med sprite respektive öl med sprite)
• Att bra listor ALLTID blir längre än dåligt listor.

• Klubben "Alte Börse". Bra musik, bra folk, god öl, men ändå bara skit för andra gången.
• Att spilla ut varmvatten över hela sig (tur att jag inte brände mig...) och sen skära sig i fingret. (Plus för att jobba i baggyjeans och känna sig sjukt oseriös). (Skulle kunna platsa på bra listan eftersom jag hade tur och dessutom fick bekräftat ännu en gång att jag är mig själv fortfarande, klantig.)
• Att min näsa rinner som fan (ska kanske införskaffa droger och näsdukar)

malin

Oj, en bild måste vi ha...

Världscupen i vintras.

Blä för rena skor. Skogspromenad off road måste bli!

Titta, himlenbörjar bli blå igen! Fast den är långt ifrån så blå att man måste ta kort på den bara för att det är dne blåaste himmel man sett.

Puss på er

Malin

Det är det inte!

Mamma ska ju nämligen flytta, från hus till lägenhet. Från stort till smått. Eller snarare enormt till lagomt. Imorgon kommer därför en fotograf och ska ta kort för att lägga ut på hemnet eller dylikt (enligt mamma är detta lite av ett eldprov eftersom merparten av hennes vänskara kollar hemnet så ofta som dagligen! Det ni , det blir nått när vi fyllt 50. Facebook kan ta sig Rockigt!)

För några veckor sedan hade vi också en homestylist hemma hos oss. Ta bort det. Ställ det där. Ställ fram växter här och ljuslyktor där.

Därför, DÄRFÖR är jag nu rädd för mitt eget hem. Allt är undanplockat i skåp och så fort man öppnar en dörr bryter en mindre lavin fram. Men imorrn är det slut på eländet. SKÖÖÖÖNT!

Så kära flickor. Jag flyger från Zürich till Arlanda och stannar en natt eller två i Uppsala (typ 12:e eller 13:e september). Resan är inte bokad ännu och jag räknar kallt med att låna en soffa eller soffkuddar att sova på.

Nu köpa nya skor. Arbetsskor, billiga från HM. När jag får lön blir det nya Converse, minns mina gamla fina bruna manchester som var så trasiga att mamma slängde skorna och köpte ett par nya. Fina tider. Lära-känna-Anna-tider.

En anka.

//MALIN

Jag går in i kök och badrum innan jag lämnar lägenheten och kollar så att det inte finns några fläckar eller disk eller annat störande.

Jag ser numera alltid till att min dörr är stängd när jag lämnar lägenheten, annars kan mina sambos se hur mitt egentliga jag är.

Jag är rädd att mina sambos går in i mitt rum när jag inte är hemma och ser att det ligger smutsiga kläder bakom dörren och att sängen är obäddad.

Jag går ut med soporna, jag ställer dem inte på balkonen tillsammans med gammal disk.

Jag är ingen pedant. Jag har tvingats in i detta. Jag dör.

//MALIN

PS. Annars är det bra och jag ser mina sambos typ två gånger i veckan, så jag klarar mig.

I tisdag tog jag ett tidigt tåg till Grindelwald för ett intensivt dygn i de vackra bergen. Träffade min aussiegirl Tiffany och vi tog gondolen upp till toppen där kiwi-Anna jobbar på First Flieger. Fick oss en gratistur :D Fett kul. Man sitter i typ en sele och åker längs en vajer från toppstationen till gondolens mittstation på 45 sekunder (med skidor typ 5 minuter, men då åker man en omväg).

//MALIN

...jag inte är pedantisk. Jo, jag har koll på papper och saker som ligger lagrade, men vardaglig ordning, torka av diskbänken, inte slänga kläder på golvet och hellre dammsuga en dag för tidigt än en dag för sent hör inte till mitt liv. Det hör till mina nya sambos liv (och jag räknar nu inte er båda, utan Alex och Simon som jag bor med i Zürich, den tredje sambon har inte varit hemma sen jag kom). I söndags pajade frysen, jag fick en sur blick för att den inte var fixad utan att jag chillade lite... Skrapade sen bort en himla massa is och fick igen dörren. Det är dock väldigt mycket is kvar. Igår hade Alex ett tal om hur ordningen och städningen funkar här (städschemat gäller inte, utan det är J-Ä-M-T (i rikssvensk betydelse) allas ansvar att det är rent överallt). Idag påpekade Simon att det var översvämning efter att jag duschat. Alltså, jag ska bo här i minst sex veckor till (helst åtta, annars får jag hitta någon annanstans att bo) och jag vet inte om jag kommer att klara detta. Pendantgrejen är svår som fan. Jag ska göra mitt bästa.

Idag städade jag mitt skrivbord, händer typ en gång i halvåret hemma, här efter två veckor.

...jag har en snäll-chef, en bitterf*tta-chef och en flörtar-chef. Precis som ifjol, de har inte ändrat sig ett dugg. Snäl-chefen gav mig fler timmar på prov kommande vecka eftersom jag sa att jag har för mycket ledig tid och funderade på ett extrajobb på dagarna. Så imorgon börjar jag elva istället för fem. Några timmars rast mitt på dagen.

...det är nice folk jag jobbar med för övrigt.

...att det inte var fullt så varmt idag och det uppskattades.

//Er Malin

Så nu ska jag berätta vad som hände ikväll. Slutade jobba kvart i tolv och var lagom stressad för att jag inte visste när sista spårvagnen hem gick. Hann med spårvagnen och ett par kapitel i "Borta bäst" av Sara Kadefors innan spårvagnen stannade på Bad Allenmoos, försökte gå och läsa samtidigt, men insåg att det inte var en bra idé i mörkret (åh, ljusa sommarnätter saknas). Gick upp de fyra våningarna till lägenheten där jag bor, stoppar in nyckeln in låset och INGETNTING. Det sitter en nyckel i andra sidan och jag kan inte få upp dörren. Klockan har hunnit bli halv ett och jag vet inte vem som är hemma. Skickar sms. Bultar. Ringer. INGENTING. Springer ned för trapporna och ut igen. Vem f*n känner jag som jag kan ringa till halv ett en måndagkväll och be om en sängplats utan att det blir konstigt? Har nog bara chefens nummer inlagd. Och Julians. Och Lilos men hon bor lååååångt bort. Och kanske någon skidlärarkollega som jag inte vet bor i Zürich eller inte. Kommer iaf ut, det brinner ett ljus i lägenheten, någon måste vara hemma. Upp för trapporna. Mer bultande. Mer ringade. Äntligen. Insläppt.

Kanske tio minuter. Eller en kvart. Fan, vad man hinner tänka. Tur att det är varmt och jag iaf var i en trappuppgång. Kände mig precis som Silvia i "Borta bäst" av Sara Kadefors. Grym bok, annorlunda och går inte att lägga ifrån sig. Så nu ska jag läsa sista kapitlet. Sorgligt.

//MALIN

Skönt när politik inte är så seriöst. Vet inte vad jag ska välja, så jag tänkt googla runt lite innan dagens höjdpunkt.

Träffade Julian, som jobbade i restaurangen under Au Premier ifjol och hade kontakter i Zermatt som jag försökte utnyttja utan att lyckas. Totalidiot, visste inte att det är VM-final idag eller att det är 11 spelare i varje lag. Av sånt lir jag mörkrädd.

//MALIN

Radiofunktionen på Spotify, varför upptäckte jag inte den tidigare? Som att man pallar hitta ny musik på egen hand, nej.

//MALIN

//MALIN

Överlevde första kvällen på Au Premier, niiiiiiiiicccceeeee! En grym lättnad, har varit dyngnervös för hur det skulle gå. Mycket nytt, mycket gammalt. Framför allt maten är ny, man har tagit hjälp av Gert Klötzke och en kollega till honom, som satt ihop ett "nytt" smörgåsbord. Allt är miniminimini och väldigt enkelt, grymt snyggt och det jag provåt var gott (och gav magsmärtor, tror på laktos...). Lovar att ta kort någon kväll (men inte ikväll) så att ni får se.

Folket som arbetar är också i stort sett nytt. Alla chefer är kvar (nej, en ny kökschef) och bland servitriserna är det Tiziana (har bilder från ifjol som jag ska få, illa... men uppdaterade mig om vad som hänt med de flesta som dragit) och Ryan och Goran och Nicco kvar och i köket är det den tyske kocken (Adrian kanske?) och typ fyra som jag knappt pratat med kvar. Totalt jävla ointressant för er kanske.

Ikväll kommer press, höga chefer och stammgäster på 25-årsjubileum. Kommer att dö lite, vill ligga kvar i sängen lite.

//MALIN

Gick upp i ottan (fem) igår morse för att ta mig fårn Göteborg till Landvetter och sen flyga ned till Zürich. Att ta sig från mina kusiners lägenhet till Landvetter tog nästan lika långt tid som flygresan, skumt detdär.

När jag kom hit var alla mina nya sambos borta, men jag hittade utan problem (man är väl skillad) till lägenheten och plockade upp nyckeln ur brevlådan och klev in. Huset är gammalt, så det är svinvarmt inomhus, men en väldigt mysig lägenhet. Lite skum känsla att vandra runt hemma hos folk man inte känner, men det bådade gott av vad jag kunde se, mycket bilder på berg, touringskidor i ett hörn, friluftsgrejer överallt och spelschema för VM. Vid sex kom två av de andra hem, Alex (tjej) och Simon (kille, mer tydligt kanske...). Jättetrevliga och jag blev väl omhändertagen och så grillade vi tillsammans på balkongen. Sånt hände inte i min gamla lägenhet sist jag var i Zürich...

View...

Pjucks för alla tillfällen...

Das Zimmer...

Imorse var jag på tågstationen och gick igenom massa pappersbajs och fick kläder och var uppe och kollade in Au Premier (restaurangen där jag jobbar) en sväng. Inga pinsamma möten ännu, pju! Verkar inte vara många av de som jobbade i servicedelen som är kvar i år, har ingen aning om hur det är i köket, höll mig därifrån...

Tog en promenad genom centrum ned till sjön och sen spårvagnen hem igen. Då kom halvpinsamt möte nr 1 (det finns inget nr 2 än). Fd Chef de Service på restaurangen som ofta var uppe hos oss klev på spårvagnen. Fan. Sa ja till att gå och dricka kaffe i helgen, det är fan svårt att säga nej till kaffe. Snälla hitta på en ursäkt åt mig så att jag slipper. Vill. Inte.

Har egentligen massa energi nu, men den ska sparas tills ikväll när jag börjar jobba. Och jag vet att energi inte kan sparas, den kan bara omvandlas eller nåt såntdär. Anna, jag kommer att behöva en himlans massa hjälp när jag börjar plugga.

Njut av hemma!!

Liebe Grüsse

Malin