Note for alla

åtta timmar och elva minuter.
Om SJ är i tid och det hör inte till vanligheterna.

Kamerafunktion

Jag fattade precis (läs efter två veckor) hur min webkamera fungerar (läs SKYPE here I come). Lekte lite. Kanske den fulaste bilden någonsin. Jag tittar på Ally McBeal, men det är segt tempo. Så mest syr jag i knappar i min jacka.
Var tvungen att pimpa bilden lite...
'
Malin

GODMORGON!

Godmorgon godmorgon hör fåglar sjunga glatt, godmorgon godmorgon i köööööööööööööööööööööör!
'
Ville typ bara säga godmorgon.
'
Malin

Zürinostalgie JA!

Nu ska jag låta som Anna litegrann, alltså informativ. Hon är bra på att få fram sitt budskap, jag brukar oftast ligga tio sidor före i huvudet och de ord som kommer ut på tangentbordet hänger liksom inte riktigt ihop. Annas ord håller ihop mycket bättre.
'
'
Så, för att vara informativ, är det så att jag flyttar till Schweiz på måndag (eller jag åker på måndag, kommer till Schweiz på tisdag, hänger på hos Emmy på ett Scoutcenter till fredag, åker till Grindelwald där jag ska bo och arbeta som skidlärare i vinter och på lördag tar jag en avstickare till familjen Bünger i Olten) och detta är årets andra flytt till Schweiz. I somras bodde jag nämligen dryga två månader i den fantastiska staden Zürich. Jag kan lova er att jag aldrig varit med om så mycket konstigt på så kort tid. Därför har jag (egentligen ända sedan jag kom hem för drygt två månader sedan) gått runt och varit smånostalgisk över de där månaderna. Och min tidigare nämnda resfeber beror halvt på att jag är rädd att denna resa inte kommer vara lika bra. KLART ATT DEN NYA RESAN KOMMER ATT VARA GRYM, mer snö, mer skidåkning, men lika fina människor? Så jag tänkte bjuda på lite bilder. ENJOY! Det gör jag. Och egentligen bryr jag mig inte om vad ni tycker. Inte om min tid i Zürich i alla fall...
'
'
Det var där borta det började. Vattenstation tre. Samtalet som innebar att jag fick dra från Arvikafestivalen ett dygn och en avvecklingsfest tidigare än planerat för att ha en chans att tvätta alla mina halvleriga kläder. Fem dagar efter samtalet började jag jobba, ny stad, nytt land, nytt språk, nytt jobb, nya människor, ny bostad... Jag var lätt förvirrad.
'
Så jag flyttade in hos min vän Lilo i en studentkorridor för åtta personer. Kom fram till att korridorsliv kan vara rätt påfrestande. Hade i alla fall turen att få låna ett rum av en kille som reste runt i typ Ryssland i en månad.
Som vanligt levde jag i vad jag själv skulle kalla "organiserat kaos".
Så insåg jag att jag inte kunde laga mat...
...utan använde underbara Facebook för att få Annas underbara recept på American Pancakes.
Det där är tågstationen. Där tillbringade jag massa tid, för jag jobbade på restaurangen på andra våningen (beigea markiser) som serverade smörgåsbord. Jag var anställd som värdinna och sprida kunskap om Sverige och våra fina mattraditioner (sill och sprit...) till schweizarna. Haha... Jag myttade ihop en historia en gång om att matjessill är uppkallad efter Ronja Rövardotters pappa. Improvisation^^ Annars har tågstationer en speciell plats i mitt hjärta och speciellt denna eftersom...
...det bor dinosaurier där...
...och beachfotboll...
...och matmarknad...
...och nattklubb...
...eller ingenting.
Fast jag var som sagt oftast på stationen för att jobba.
Jag hatade min arbetskläder, men kollegorna var underbara. Tur att det inte var tvärtom. Jag hade sjuk tur, de stod ut med mina ofta bristande kunskaper både språkliga och som servitris (hemkunskap kommer man inte långt med...). Kanske var det för att nästan alla som jobbade där var invandrare och fattade vilken situation jag var i? Och jag krossade massa av mina fördomar på samma gång. Plötsligt kom inte alla människor i min omgivning från lilla Värmland, utan från Afganistan, Serbien, Slovenien, Irak, Kroatien, Tyskland m m... och Schweiz såklart.
I halvtid kom killen vars rum  jag lånat hem och jag fick söka mig ut på bostadsmarknaden. Fick hyra ett rum i andra hand av ett italienare som skulle resa till Brasilien i samma område som jag bott i tidigare. Bara att packa väskan och trava iväg ned för en trappa och upp för tre nya. I min nya korridor var alla bortresta och det var skönt att slippa bo med främlingar. Och blev jag ensam var det bara att springa över till Lilo.
Och den här tjejen räddade halva min vistelse. Julia, som lärde sig en enda fras på svenska på två månader och i sin tur visade mig Zürich.
Julia och köket tog med mig på kalas under en bro. Var det en sak som jag tvingades lära mig (lite emot min vilja och vana) så var det spontanitet. Planer för kvällen fanns aldrig, utan frågan var bara ska vi ut eller inte och sen får vi se. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. Men lärorikt för almanacksnörden Malin.
Och jag fick ytterliggare en omgång festivallera. Fast denna gång slapp jag oroa mig för staket, överfulla bajamajor och läckande vattenstationer. Istället bara att njuta av spektaklet "Streetparade", ett årligt evenemang med electromusik som engagerar mer eller mindre hela stan. Ca 800.000 besökare, en stor karneval med lastbilsflak där olika klubbar gör reklam, dansande och utklädda människor i alla åldrar och sen party fram till lunchtid dagen därpå. Om man orkar.
De är ett festglatt folk schweizarna. Stadsdelsfest i gamla stan, som för övrigt är übermysig och full med små roliga affärer och caféer och fina hus. Om jag flyttar tillbaka är drömmen att bo i en takvåning där. (Niederdorf heter det)
Och en dag åkte jag och Lilo till Geneve. Det gick ganska mycket åt skogen. Det regnade, muséet som vi tänkt besöka (Röda Korset) var stängt och annars hade vi inga planer. Jo, vi såg FN-högkvarteret i Europa. Vi gick aslångt, drack dyrt kaffe, klagade på priserna och oredan i trafiken. Slutsats av dagen: Zürich är bättre. Eller den tysktalande delen av landet.
Ett par gånger åkte jag och hälsade på Lilos familj i Olten. God mat, trevligt sällskap och en mysig uteplats.
Och det var bad i Zürisee, löpturer i Irchelpark, öl på News, varma sommarnätter, över hundra spårvagnsturer, lite ensamhet, många språkfel, underbara människor och precis innan jag åkte hem kom Emmy. Vi vandrade runt i staden som jag lärt känna i ett par dagar och lärde oss att "coffe of the week" på Starbucks är så nära svennigt bryggkaffe man kan komma. Sen åkte jag hem och Emmy blev kvar. Nästa vecka kommer jag tillbaka till kossornas, chokladen och pengarnas förlovade land. Och den här gången är det Emmy som får visa mig en bit Schweiz och jag som sen stannar kvar.
'
MALIN

Biokväll. Själv?!

Nu är det som så att jag befinner mig i Uppsala och min barnvakt aka Carin aka systeryster har lämnat mig för att gå på bal (vem gör det frivilligt lixom :S). Så jag har nu gått förbi Hemköp och undvikit 200 grams chokladkakan för att istället köpa ett päron, bananer och nötter (snälla säg att jag var duktig!) och ska fortsätta kvällen med att kolla på Twilight och kanakse att jag går och kollar på NEw Moon på bio också. Själv isåfall. Jennie sa att man får göra sånt i Uppsala. Annars kan jag tycka att det känns lite konstigt. Bio. Ensam. Ska man köpa popcorn?! Dock vill jg ju gärna se filmen. Så varför inte?!
Känner inte så många här i Uppsala. De jag känner är antingen Carins kompisar som befinner sig på bal eller herrmiddag och så är det Anna R som i detta nu panikskriver på ett juristarbete som jag inte förstår mig på för fem öre. Hon ska få göra detta och så hoppas jag på att få träffa henne imorgon.

Det var det. Update skulle man ju kunna kalla det! Njut av er kväll. Lönehelg. Lördag. Usch vad många kommer vara fulla ikväll.

Over and out!

Anna

Väska två

Nu är det bevisat, räknar man bort tränings/utomhuskläder ur min garderob, så får drygt hälften av det som återstår plats i min skridskoryggsäck. Jag trodde jag packade den full när jag skulle på konfaläger. Öh, nej.
MALIN.

Snart twittervarning...

...men packandet suger. Mest för att jag får den där halvstressande känslan av tidernas grymmaste äventyr blandat med värstaste resfebern. Sist jag flyttade till Schweiz var jag fortfarande i Arvika och städade festivalcamping när det var såhär långt kvar till flytten.

Teorin för att packa ryggsäck (eller städa camping): MÖLJ!


MALIN

Väska ett

Första väskan färdigpackad av tre. Ser inte fram emot när jag står med tjugo saker och ingen plats kvar. Tur att jag lämnade lite lucka i första väskan (skidfodralet). Hoppas också att jag hittar någon skandinav som kör bil, så jag slipper göra den här resan två gånger. Fatta vad jag ska bära grejer måndag-tisdag och fredag. På lördag (nästa vecka) ska jag på familjemiddag i Olten. Yes!
MALIN

JUL JUL JUL STRÅÅÅÅÅLANDE JUL!

Kanske att jag lyckas kvala in på listan över svenskar med mest julkänslor? Stilla Natt-medley på olika språk från Spotify, finkläder på, adventskonsert om två och halv timme, julbord imorgon, julklappar, ännu mer julmusik. Julmusiken är det viktigaste, mest att spela själv. Det har jag gjort sen typ jag varit tre. Roligast kanske var när jag, Kajsa och pappa spelade "Goder Afton" trestämmigt med näsorna på blockflöjter. Annars gillar jag inte blockflöjt.
Nu ska jag göra som min kusin gör och avsluta inlägget med en låttext i fet stil.
MALIN
Hallelujah Hallelujah HALLELUJAH HALLLELUJAH!!!!!!

Och vi har bloggen

Nu ska jag gömma resfebern som verkligen gjort sig påmind de senaste dagarna. Njuta ska jag göra. Ska jag. Av följande:
-Att just nu skiner solen (vilket hänt typ 1,2 timmar i hela november)
-Att träffa människorna som kommer att saknas
-God mat
-Bryggkaffe
-Mjölk
-Klarälven
-Krullrumporna (aka Terroristen och Tönten, aka HUnky-Dory Bella Donnatella och HUnky-Dory Corona Pelosa, aka Tazzi och Ruffsa)
-Spela fiol (nästa konsert KAN jag det vi ska spela, kommer att bli fint. Domkyrkan är vacker)
-Kajsas soffa och att slåss om platsen (när den inte är utfälld och hela kusinskaran får plats)
Det kommer att ta tid att avverka alla punkter. Dags att börja. Först solsken och sen i förebyggande syfte för att kunna njuta maximalt, en spruta vaccin förhoppningsvis. Sen mat och kaffe. Jag har fetaste goda planen. Bara så att ni vet!
Snart bye bye bästa bajs Sverige!
//Malin

Good bye Lenin!

Idag ska vi säga adjö. Till Malin mest, hon åker redan på måndag. Men om ett par veckor kommer vi alla att splittras och inte ses seriöst på 6 månader (med seriöst menar jag 4-timmars fika på Royal eller filmkväll i Kajsas soffsäng).

Malin åker till Grindelwald i Schweiz, Amanda kommer att flytta till Uppsala och jag och Josefin drar till Branäs (henne av alla människor slipper jag förstås inte ;) ). Det kommer nog bli en aning sorgligt ikväll, jag är verkligen sämst på hejdå. Jag vill inte och jag kan inte säga hejdå. Quick and painful är väl det bästa konceptet antar jag. Ett enkelt Ha det bra och glöm inte att skicka ett vykort! vänd om, gå och så kommer tårarna automatiskt 10 sekunder senare. :´(

Men. Detta är BARA 6 månader. Om man tänker att jag kommer umgås med dessa underbara tjejer fram tills jag inte kan gå och prata längre (kanske inte ens det stoppar oss) så är det inte så länge. Som en fis i rymden, som pappa hade sagt.

<3

/Anna



 


Mm, Body Butter!

Idag känner jag för att följa JD's spår. MEN ! Ska åka in till staden för att träffa fucking Josefin för en jättemysig fikastund med massa planerande inför Branäs. Usch vad jag längtar! Till Branäs, inte till fikan. Jag vill bada. ;)

Sen ska jag och Amanda baka. Fast får jag göra en gissning så kommer det vara Amanda som bakar och jag som provsmakar eller läser en tidning.

/Anna



Svänga de lurviga

OM vi flyttar ihop så tror jag att förfesterna kommer bli ungefär som videon, flyttar vi INTE ihop blir förfesterna så ändå. Förfesterna är alltid lite bättre.
//MALIN

I väntans tider



I Grums finns det ingen Ben and Jerry's glass. SÄMST!! Vi skulle ta den oskulden på Erica idag och trots att vi letade oss genom 3 supermarkets så var lyckan ogjord. Du får helt enkelt leva ovetandes om hur dena gudomliga glass smakar ett tag till.

Istället gjorde vi fruktsallad som serverades med gammaldags vaniljglass. Vi slafsade i oss detta och somnade vackert till Disney's version av De tre musketörerna. Heja Musse, Kalle och Långben! Zzzz....

Jag hann med en springtur idag också ("hann med" som att jag har mycket att göra..). Ett tips till alla er som är som mig, alltså av typen blir-alltid-jättehungrig-när-jag-springer, är att ta med sig en skorpa i fickan. Väger ingenting, är typ ingenting så man får inte håll, men stillar magen ett tag. Dock (!) kan jag rekommendera att inte ha med det när det regnar (som det gjorde idag) för sorpan smular, tar upp vatten och blir mest bara deg.. i fickan. Inte okej! Behöver alltså ett tips på vad man kan ha regniga dagar! :)

/ Anna


Jag & Erica, nyåret 2007. Firades i Kil! Bra grejer det där Kil :)


Maffigt!

Alltså, jag vet att detta garanterat är sponsrat av SVT, men jag tycker ändå att det är sjukt häftigt. SER NI HUR MÅNGA DE ÄR!? Gåshud, ja!

Dock har jag inte bestämt mig, om jag som fattig student ska betala tv-avgiften. Lutar åt nej. Men värt ändå, SVT!

amanda

Ändrade planer

JAhapp, då hade man inte så mycket mjöl hemma. Det är ju en klar nackdel när man ska baka bröd. Deesutom regnar det ute. Och jag har inget körkort. Blir nog inget bakande idag. Det är ju lite synd. Eftersom det betyder att jag inte har någon frukost de närmaste dagarna. Jaja, vem behöver frukost? Är säker på att Beyoncé inte heller äter frukost. Och hon är ju snygg. Såatteeeee

Note till Anna (och Jossa också, tror jag. Kanske mest till Jossa. Kommer inte ihåg): Blondinbella är i Karlstad idag. På BMW klockan 15. Om du vill veta. Toffel!

Nehe, men eftersom jag faktiskt inte KAN baka idag, får jag äl hitta på något annat. Typ läsa. Och äta choklad. Och en dag gamla ostbågar (EJ OSTKROKAR!!!). De är som godast då.

Och ååh, lyssna på musik ska jag göra. Julian Casablancas och Timo Räisinen får det nog bli. Det gillar vi!

En dag gamla ostbågar slår en nyöppnad chipspåse med hästlängder! Här hade jag bara ett svagt ögonblick. Och inga ostågar att välja framför chipsen.

amanda

Lite för cool för offentlig kärlek

Är det kors i taket att det är jag som skriver igen? Nej! Känner att jag nog är den mest ansvarsfulla av oss tre.. typ! Men då är det ju också jag som kommer städa och tvätta, om vi blir sambos. Jag gillar nämligen att tvätta också. Tror att jag är nån sorts Bree inombords (den röda bruttan i DH!). Fast jag vill inte. Men nåstans där inne tror jag attt hon lever. I mitt välstädade inre. Har ock sett inuti en människas mage. Och det är inte vackert. (Praoade på operation i 8:an, fast det äckligaste jag fick se var en gallstens-operation. Det var gult)

I alla fall. Vill bara berätta för världen att Amanda nu är hel igen. Olof är hemma. Och jag vet! Jag har lovat mig själv att inte bli en bloggare som bara skriver om hur mycket hon myser med sin fina, fina pojkvän. Eller typ skriva varje dag på facebook: "JAG ÄLSKAR DIG!" eller "2 ½ ÅR IDAG!!" eller "Ska träffa älsklingen idag", lägga upp en massa bilder och så vidare och så vidare. Det känns som att sådana människor bara vill bevisa hur bra de har det, eller hur kära de är. Känns som att jag inte behöver det. Jag vet att jag har det bra ändå liksom..
Dessa kärleks-facebookare är dock ungefär lika störande som dom som uppdaterar var 5:e minut och ska tala om vad de har för sig. TYp, käka frukost. Sen, tar en promenad. Sen städar. Sen lagar mat. Sen tittar på teve. Och sen går och lägger sig, G'natt! GOSH, kan jag bry mig mindre? Men har nu äntligen hittat den där lilla knappen som gör att man kan dölja inlägg från bara en viss person. Det gillar jag!

Men men, nog om facebook, här får ju jag skriva vad jag vill. Så då kan jag, utan att skämmas, säga att jag ska baka bröd idag (något jag aldrig skulle skriva på facebook!!). Glutenfritt bröd, ni vet. Blir jämt lite godare då.
Sen ska jag mysa med min pojkvän, HAN ÄR BÄST; ÄLSKAR HONOM åååh PUSSPUSS PUSS ock kramisar och mer kärlek. Nejnej, uschusch. Är lite för cool för sånt. Dock inte lika cool som Malin. Hon är typ inte mänklig.. Tycker knappt att bebisar är söta!? Vad är det för fel på människan!? Kajsa kanske kan hjälpa mig?

Jaja, over and out

amanda


Tre selmor

Jag tycker nog är mer värt att betala tre selmor för det här än att spela biljard.
Och apropå svenskhet på bussar och liknande så uppskattar jag den. In med hörlurarna i öronen och "problemet" är löst. Fast en gång när jag åkte S-bahn i Berlin kom en gubbe och satte sig vid oss och efter vid en station sa han plötsligt:
-För nitton år sedan kunde jag inte åka längre än hit.
Berlin är en cool stad, någon gång kanske jag vill bo där.

Hulken på S-Bahn



MALIN

Men kom då.

Klockan är tio över fem. Jag sa att de kunde komma då, men är de här? Nej. (Vet att det kan bero på att vår ringklocka inte funkar, men de har vett nog att ringa i så fall)
Jag har varit i tid, till och med först de två senaste gångerna vi setts. De andra två har varit sena.
Är världen på väg att gå under?
Malin

Fullt schema

Jag är upptagen närmsta nästan två veckorna.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0