jädraranamma

'

'

Så, för att vara informativ, är det så att jag flyttar till Schweiz på måndag (eller jag åker på måndag, kommer till Schweiz på tisdag, hänger på hos Emmy på ett Scoutcenter till fredag, åker till Grindelwald där jag ska bo och arbeta som skidlärare i vinter och på lördag tar jag en avstickare till familjen Bünger i Olten) och detta är årets andra flytt till Schweiz. I somras bodde jag nämligen dryga två månader i den fantastiska staden Zürich. Jag kan lova er att jag aldrig varit med om så mycket konstigt på så kort tid. Därför har jag (egentligen ända sedan jag kom hem för drygt två månader sedan) gått runt och varit smånostalgisk över de där månaderna. Och min tidigare nämnda resfeber beror halvt på att jag är rädd att denna resa inte kommer vara lika bra. KLART ATT DEN NYA RESAN KOMMER ATT VARA GRYM, mer snö, mer skidåkning, men lika fina människor? Så jag tänkte bjuda på lite bilder. ENJOY! Det gör jag. Och egentligen bryr jag mig inte om vad ni tycker. Inte om min tid i Zürich i alla fall...

'

'

Det var där borta det började. Vattenstation tre. Samtalet som innebar att jag fick dra från Arvikafestivalen ett dygn och en avvecklingsfest tidigare än planerat för att ha en chans att tvätta alla mina halvleriga kläder. Fem dagar efter samtalet började jag jobba, ny stad, nytt land, nytt språk, nytt jobb, nya människor, ny bostad... Jag var lätt förvirrad.

'

Så jag flyttade in hos min vän Lilo i en studentkorridor för åtta personer. Kom fram till att korridorsliv kan vara rätt påfrestande. Hade i alla fall turen att få låna ett rum av en kille som reste runt i typ Ryssland i en månad.

Som vanligt levde jag i vad jag själv skulle kalla "organiserat kaos".

Så insåg jag att jag inte kunde laga mat...

...utan använde underbara Facebook för att få Annas underbara recept på American Pancakes.

Det där är tågstationen. Där tillbringade jag massa tid, för jag jobbade på restaurangen på andra våningen (beigea markiser) som serverade smörgåsbord. Jag var anställd som värdinna och sprida kunskap om Sverige och våra fina mattraditioner (sill och sprit...) till schweizarna. Haha... Jag myttade ihop en historia en gång om att matjessill är uppkallad efter Ronja Rövardotters pappa. Improvisation^^ Annars har tågstationer en speciell plats i mitt hjärta och speciellt denna eftersom...

...det bor dinosaurier där...

...och beachfotboll...

...och matmarknad...

...och nattklubb...

...eller ingenting.

Fast jag var som sagt oftast på stationen för att jobba.

Jag hatade min arbetskläder, men kollegorna var underbara. Tur att det inte var tvärtom. Jag hade sjuk tur, de stod ut med mina ofta bristande kunskaper både språkliga och som servitris (hemkunskap kommer man inte långt med...). Kanske var det för att nästan alla som jobbade där var invandrare och fattade vilken situation jag var i? Och jag krossade massa av mina fördomar på samma gång. Plötsligt kom inte alla människor i min omgivning från lilla Värmland, utan från Afganistan, Serbien, Slovenien, Irak, Kroatien, Tyskland m m... och Schweiz såklart.

I halvtid kom killen vars rum  jag lånat hem och jag fick söka mig ut på bostadsmarknaden. Fick hyra ett rum i andra hand av ett italienare som skulle resa till Brasilien i samma område som jag bott i tidigare. Bara att packa väskan och trava iväg ned för en trappa och upp för tre nya. I min nya korridor var alla bortresta och det var skönt att slippa bo med främlingar. Och blev jag ensam var det bara att springa över till Lilo.

Och den här tjejen räddade halva min vistelse. Julia, som lärde sig en enda fras på svenska på två månader och i sin tur visade mig Zürich.

Julia och köket tog med mig på kalas under en bro. Var det en sak som jag tvingades lära mig (lite emot min vilja och vana) så var det spontanitet. Planer för kvällen fanns aldrig, utan frågan var bara ska vi ut eller inte och sen får vi se. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. Men lärorikt för almanacksnörden Malin.

Och jag fick ytterliggare en omgång festivallera. Fast denna gång slapp jag oroa mig för staket, överfulla bajamajor och läckande vattenstationer. Istället bara att njuta av spektaklet "Streetparade", ett årligt evenemang med electromusik som engagerar mer eller mindre hela stan. Ca 800.000 besökare, en stor karneval med lastbilsflak där olika klubbar gör reklam, dansande och utklädda människor i alla åldrar och sen party fram till lunchtid dagen därpå. Om man orkar.

De är ett festglatt folk schweizarna. Stadsdelsfest i gamla stan, som för övrigt är übermysig och full med små roliga affärer och caféer och fina hus. Om jag flyttar tillbaka är drömmen att bo i en takvåning där. (Niederdorf heter det)

Och en dag åkte jag och Lilo till Geneve. Det gick ganska mycket åt skogen. Det regnade, muséet som vi tänkt besöka (Röda Korset) var stängt och annars hade vi inga planer. Jo, vi såg FN-högkvarteret i Europa. Vi gick aslångt, drack dyrt kaffe, klagade på priserna och oredan i trafiken. Slutsats av dagen: Zürich är bättre. Eller den tysktalande delen av landet.

Ett par gånger åkte jag och hälsade på Lilos familj i Olten. God mat, trevligt sällskap och en mysig uteplats.

Och det var bad i Zürisee, löpturer i Irchelpark, öl på News, varma sommarnätter, över hundra spårvagnsturer, lite ensamhet, många språkfel, underbara människor och precis innan jag åkte hem kom Emmy. Vi vandrade runt i staden som jag lärt känna i ett par dagar och lärde oss att "coffe of the week" på Starbucks är så nära svennigt bryggkaffe man kan komma. Sen åkte jag hem och Emmy blev kvar. Nästa vecka kommer jag tillbaka till kossornas, chokladen och pengarnas förlovade land. Och den här gången är det Emmy som får visa mig en bit Schweiz och jag som sen stannar kvar.

'

MALIN