Dödens död

Första spinningpasset är alltid det värsta. Så är det alltid. Jag lovar att det alltid är så. Det måste vara så. Joooooo, men. OM det INTE är så ska jag aldrig mera träna. För dagens äckliga spinningpass var en mardröm. Gillar det i vanliga fall och det kändes helt okej under uppvärmningen. Men vi skulle köra tre intervaller á 4 låtar och efter den 3e låten kände jag min sliten. Efter den 6 låten började jag kolla efter närmaste sophink eftersom jag började må illa i magen, men jag tog bort lite tyngd och kämpade mig igenom passet. Min högra granne måste trott att jag skulle föda med mitt flämtande. Min väntra granne hostade och harklade nästan upp lungorna, vilket jag tror spädde på mitt illamående en del.

Men, jag ska väl upp på sadeln igen. Bokstavligt talat. Tror det får bli på torsdag! Så jag hinner glömma hur hemskt det var.
bananna
Alldeles yr var jag efteråt.

PS. Skrev ett till inlägg tidigare idag, men det hamnade visst under Amandas. Så scrolla ner. DS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0