En schleten svenne

Har aktiverat mig för mycket. Därför kapitulerade jag ikväll=stanna hemma och inte göra något. Ingen slalomträning. Ingen utgång. Peace and quiet.
Min roomie har dragit till Österrike, så jag kan göra precis vad jag vill i vårt rum. Det är jag som kör här i över en vecka. Gött. Fast jag gillar att höra någon annan andas när jag ska sova. Får kanske snabbimportera Ruffsa eller hitta åtta timmars andning på spotify.
Igår nätdejtade jag irl för första gången i mitt liv. Hittade en svenska på resedagboken som också jobbar här och skrev ett meddelande till henne. Så igår sågs vi på Gespi, den andra lokalen baren (efter Espresso). Emma heter hon. Trevlig tjej. Så idag åkte vi skidor ihop tillsammans med andra skidlärare, först var vi fyra och när vi slutade var vi tio. Mycket trevlig dag. Dock resulterade det i trötthet och stelhet (om jag inte stretchar ikväll, vilket jag ska). Och lite deppighet. Slutet av januari innebär att två goda vänner lämnar Grindelwald för att åka till universitet långt borta (typ Australien och Holland). Så idag sa jag hejdå till Roger och imorgon Tiffany. Fan. Och jag har sagt tillräckligt många hejdå för att veta att en del hejdå:n verkligen är hejdå och att man aldrig kommer att ses igen. Aldrig. Fan. Sorglig skit.
Jag, Roger och Tiffany på Lauberhornrennen för ett par veckor sedan.


Har nu fyllt min dator med musik från syster Yster i Sverige. Ska bara fatta hur man lägger in den på mobilen, så kan jag vandra många långa turer till byn utan att lyssna på tystnaden.
//MALIN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0